Zephyrnet-logotyp

Fråga mig vad som helst: Katrin Erath-Dulitz "Som forskare förlitar jag mig på kreativt tänkande" – Physics World

Datum:

<a href="https://zephyrnet.com/wp-content/uploads/2024/03/ask-me-anything-katrin-erath-dulitz-as-a-researcher-i-rely-on-creative-thinking-physics-world-3.jpg" data-fancybox data-src="https://zephyrnet.com/wp-content/uploads/2024/03/ask-me-anything-katrin-erath-dulitz-as-a-researcher-i-rely-on-creative-thinking-physics-world-3.jpg" data-caption="Arbetar tillsammans Katrin Erath-Dulitz är en forskare vid universitetet i Innsbruck som är specialiserad på att förstå molekylära interaktioner, och som aktivt stödjer en samarbetsmiljö. (Med tillstånd: Anna Schlieben, University of Freiburg)”>

Arbetar tillsammans Katrin Erath-Dulitz är en forskare vid universitetet i Innsbruck som är specialiserad på att förstå molekylära interaktioner, och som aktivt stödjer en samarbetsmiljö. (Med tillstånd: Anna Schlieben, University of Freiburg)

Vilka färdigheter använder du varje dag i ditt jobb?

Som forskare förlitar jag mig på kreativt tänkande både för att designa forskningsprojekt och för att lösa problem i laboratoriet. Vi har specialbyggda maskiner i labbet som ofta kräver lite improvisation så att vi snabbt kan gå vidare med våra experiment. Som gruppledare behöver jag också arbeta effektivt, hålla alla motiverade och hantera ekonomi. Jag har alltid varit väldigt organiserad, men jag har utvecklat och förfinat andra färdigheter under min akademiska resa. När jag startade min forskargrupp för ett år sedan ställdes jag inför en ökande arbetsbelastning och begränsade timmar på dygnet, och att lära mig hantera tid effektivt var en stor utmaning. Min erfarenhet som postdoc har också varit värdefull. Till exempel med begränsade ekonomiska resurser lärde jag mig snabbt att prioritera kostnadseffektiva lösningar. På samma sätt insåg jag att projekt utvecklas mycket snabbare i ett team, så nu främjar jag aktivt en samarbetsmiljö inom min grupp.

I min roll som universitetslärare behöver jag göra komplexa vetenskapliga idéer tillgängliga för mina studenter. Jag vill göra dem medvetna om att föreläsningsinnehållet också har verkliga tillämpningar, så jag visar dem hur begreppen jag lär dem används i mitt laboratorium. Jag undervisade också i en kurs där eleverna ombads utarbeta ett förslag till ett experiment på en storskalig laseranläggning. Jag ville att de skulle reflektera över föreläsningsmaterialet och utveckla kreativa idéer för experiment.

Vad gillar du bäst och minst med ditt jobb?

Den mest givande aspekten av mitt arbete är möjligheten att driva projekt som jag brinner för, allt från att förstå molekylära interaktioner till att konstruera invecklade vetenskapliga apparater för vår forskning. Jag värdesätter friheten att forma mitt dagliga schema och att välja de projekt som jag vill engagera mig i. Det finns också spännande aspekter som jag inte förutsåg under min studenttid, som chansen att delta i internationella konferenser och delta i vetenskapliga initiativ på storskaliga forskningsanläggningar över hela Europa.

Även om min karriär är extremt spännande, har frekventa flyttningar under det senaste decenniet gjort det svårt att etablera rötter och behålla vänskap. En annan utmaning jag har ställts inför är det begränsade antalet fasta akademiska tjänster – osäkerheten kring min personliga och yrkesmässiga framtid var något som jag upplevde som stressande. Jag känner mig mycket lyckligt lottad över att ha fått en position i Innsbruck, som har en exceptionell arbetsmiljö och hög livskvalitet, med många möjligheter till utomhusaktiviteter.

Vad vet du idag, som du önskar att du visste när du började i din karriär?

När jag reflekterar över min resa inser jag att jag kan ha rusat igenom mina studier. Det står klart för mig nu att det är avgörande att investera extra tid i att utforska innehåll utöver det som lärs ut under universitetslektionerna. Specifikt ångrar jag att jag inte ägnade mer tid åt att studera kvantmekanik under mina studentår. Jag kom på mig själv att behöva lära mig själv en stor del av det under min doktorsexamen.

När jag ser tillbaka önskar jag att jag hade litat mer på mig själv och börjat söka stipendier som student. När jag blev tillfrågad om att söka stipendier för min doktorsexamen tvivlade jag först på mina förmågor, men med hjälp av min handledare tog jag chansen, och jag lyckades. Mitt råd till andra studenter som kämpar med imposter-syndrom är att undvika att jämföra sig med sina kamrater och att hitta stödjande mentorer, som jag gjorde i detta tidiga skede.

plats_img

Senaste intelligens

plats_img