Zephyrnet-logotyp

Tvingar LaLigas domstolsbeslut internetleverantörer att identifiera piratkopiering som LaLiga inte har?

Datum:

kortdelningspiratJavier Tebas Medrano är president för LaLiga, Spaniens mest prestigefyllda fotbollsliga.

Medranos position gör honom till den mäktigaste mannen i spansk fotboll och i förlängningen också en av de mäktigaste i europeisk fotboll, en marknad som uppskattas till 30 miljarder euro.

I likhet med nyckelrivaler i Premier League (England) och Serie A (Italien) har Medrano ett IPTV-piratproblem att lösa. Förutom att blockera förelägganden som redan finns kvarstår rykten om ett tillslag mot användare av pirat-IPTV-tjänster. Ett inlägg till X i måndags väckte dessa rykten på nytt.

Medrana utfärdar partiell domstolsbeslut till X

När Medrano postade en del av ett rättegångsdokument till X i går, antog vissa att det mycket utlovade IPTV-piratnedslaget hade kommit; inlägget lockade över 1.2 miljoner visningar och orsakade en betydande mängd missförstånd. Här börjar vi med inlägget (översatt från spanska) och den relevanta texten som den står i ordningen.

laliga-tweet

Medrano hänvisar till ett uttalande från Kataloniens Superior Court of Justice (dokumentet inbäddade i sitt inlägg och delvis visat nedan) angående resultatet av rättsliga åtgärder från LaLiga efter en piratundersökning.

Enligt Medrano kommer beställningen att se IP-adresser som samlats in av LaLiga "som överför olagligt innehåll" skickade till spanska internetleverantörer [Telefónica, Vodafone, Orange, MásMóvil och Digi].

Enligt domstolens beslut kommer internetleverantörerna att matcha dessa IP-adresser med de relevanta abonnentkontona. Personuppgifterna om dessa prenumeranter kommer sedan att överlämnas till LaLiga.

Beställningen postad av Medrano (höjdpunkterna är LaLigas)laliga-domstol

Den markerade spanska texten av potatiskvalitet avser den information som internetleverantörerna måste lämna över. När det översätts till engelska står det så här:

1) IP-adress som tilldelades användaren när de gick åt servern som gjorde det möjligt att olagligt dela det audiovisuella innehållet
2) Namn och efternamn på innehavaren av avtalet om internetåtkomst
3) Postadress för [internet]-linjens installation och faktureringsinformation
4) Identifikationsdokument [NIF, NIE, annat] avseende informationen om IP-adressen för servern som du har anslutit till, porten på servern som du har anslutit till och tidpunkten för begäran (GMT+0)

Vad det här ärendet *inte* handlar om

spanska-nyheter-felInnan vi tar itu med själva domstolsbeslutet och jämför det med hur LaLiga presenterar det, en viktig bakgrund.

Denna rättsliga åtgärd avser inte personer som tittar på eller prenumererar på piratkopierade IPTV-tjänster, och den har inte heller något att göra med personer som får tillgång till otillåtna strömmar av LaLiga-matcher, som görs tillgängliga av olicensierade webbplatser.

Som illustreras i bilden till höger har vissa vanliga spanska tidningar valt den sensationella rapporteringsvinkeln att alla som tittar på piratkopierad fotboll får böter. Det finns inga bevis som stödjer det påståendet, men det är möjligt från den information som hittills gjorts tillgänglig att något ännu mer sensationellt kan vara på gång.

Beslut utfärdat av Barcelona Court

Domstol: Handelsdomstol nummer 8 i Barcelona
Bedöma: Javier Ramos De La Peña
Sökande: La Liga Nacional De Fútbol Profesional (LaLiga)

För att LaLiga ska kunna erhålla kundinformation från Internetleverantörer anses Internetleverantörer ibland vara "ingen fel" svarande i dessa typer av applikationer. Fem rubriken ISP-varumärken är inblandade här, men många fler ISP:er är listade i ordningen, inklusive några som tillhandahåller mobilt internet:

Orange Espagne Sau, Vodafone Ono Sau, Masmovil Ibercom Sa, Digi Spain Telecom Slu, Telefonica De España Sau, Telefonica Moviles España Sau, Orange España Virtual Slu, Vodafone – España Sau

Med domarens ord i hans beslut rör fallet piratkopiering av innehåll i detalj enligt följande:

Specifikt handlar det om audiovisuellt innehåll som erbjuds live och med exklusiv tillgång till privatkunder och offentliga anläggningar på betal-tv, där kunderna av satellittjänsten Movistar Plus+ är de enda som har tillgång för sin exklusiva konsumtion, genom en parabol, dekoderterminal och kundkort.

Piratkopiering av kortdelning

Det påstås att Movistar Plus+-innehåll nås olagligt med "kortdelning". I grunden lämnar lagliga prenumeranter på Movistar Plus+ över pengar och får i gengäld ett visningskort. När de väl har placerats i en auktoriserad set-top-box, gör dessa kort att kodade satellitsignaler kan ses som avsett på en TV.

Sådana "villkorad tillgång"-system ger tillgång till TV-innehåll under förutsättning att tittaren har prenumererat och använder ett legitimt tittarkort. I kortdelningssystem återsänds dock koderna som låser upp de krypterade TV-signalerna i samband med ett lagligt tittarkort via obehörig utrustning över internet.

Internetanvändare som har en lämplig icke-officiell set-top-box kan betala en liten abonnemangsavgift till en illegal leverantör för att få koderna från det lagliga kortet. Dessa strömmas kontinuerligt över internet och det dekrypterar den vanliga satellitsignalen som vanligtvis tas emot.

Sammanfattningsvis kan piratkopiering av kortdelning innebära köp av ett enda lagligt kort och förmånen från det kortet kan delas mellan valfritt antal ytterligare tittare via internet. Endast koder skickas och tas emot, allt audiovisuellt innehåll hämtas från vanliga satellitsignaler.

LaLigas påstående, domarens slutsats

Domarens beslut tar upp de två huvudtyperna av personer som är involverade i kortdelning enligt beskrivningen ovan: [1] de som köper ett lagligt visningskort och delar koderna med andra över internet i utbyte mot en avgift, och [2] de som betala en avgift för att komma åt koderna men betala inget till Movistar Plus+. ([1]+[2] har lagts till som referens)

En av formerna för olaglig åtkomst är den så kallade "Cardsharing", som använder protokollen "CCCam och IKS", vilket förutsätter deltagande i piratnätverket, å ena sidan, av [1] användare som betalat för villkorad tillgång till en satellitanslutning, erbjuda dem på internet för olaglig vinst, och å andra sidan av [2] användare som skaffar satellitanslutningsutrustning som gör det möjligt att få tillgång till originalkortkoder utan tillstånd.

Vid det här laget ger en av domarens kommentarer anledning att pausa. Den hänvisar till IP-adresser och hur de kan "upptäckas" för att visa servrarnas IP-adresser leverera koder och användarnas IP-adresser mottagande koder.

Det grundläggande elementet för att identifiera anslutningar på Internet, IP-adressen, kan detekteras både för att visa identifieringen av servrar och anslutningarna för användare som deltar i piratkopieringsplattformen.

Om vi ​​använder en enkel nedladdningsanalogi är en dator som erbjuder en film för nedladdning och en dator som erbjuder koder i huvudsak samma sak. Antipiratföretag kan enkelt identifiera båda genom att helt enkelt begära filmen eller prenumerera på kortdelningsservern och logga vad de får.

Detsamma kan inte sägas om de som laddar ner en film eller tar emot koder från en server. Om det fanns ett sätt att positivt identifiera nedladdare av piratkopierat innehåll som är engagerade i ett klient/serverarrangemang som stod upp i domstol, skulle det ha använts vid det här laget.

Dags att bryta ut ett hastigt sammanställt diagram för att visa varför det är enkelt att få IP-adresser för kortdelningsservrar och varför det inte är det.

Satelliten uppe till höger sänder en krypterad TV-signal (allt i rött är krypterat) till ett legitimt visningskort uppe till vänster. Därifrån passerar de extraherade koderna genom en vanlig router/modem (med en allmänt vänd IP-adress som kan "upptäckas") och vidare till abonnentens internetleverantör, här avbildad som tre blå servrar. Därifrån distribueras de vidare via internet.

Direkt under ISP:s servrar finns internetanslutningarna för kortdelningstjänstens kunder som får koderna. Efter att ha passerat deras routrar/modem tas dessa koder emot av deras inofficiella set-top-boxar. På exakt samma sätt som satelliten överförde krypterade TV-signaler till det legitima kortet, tar dessa set-top-boxar även emot krypterade signaler, även de visas i rött.

Men eftersom dessa set-top-boxar tar emot koderna från en kortdelningsserver, är deras utmatning till en TV eller liknande visningsenhet (avbildad här i lila) en tydlig, okrypterad bild.

Utredare mot piratkopiering

Inne i den orange rutan längst upp finns utredare mot piratkopiering. Precis som alla andra kunder har de prenumererat på kortdelningstjänsten, vilket innebär att de har direkt tillgång till serverns IP-adress, som visas här med de orangea linjerna/pekarna. Längst ner till höger i en andra orange ruta finns en andra uppsättning antipiratutredare och deras uppgift är att identifiera IP-adresserna till de som tar emot koderna.

Enligt domaren kan IP-adresserna för både servern "och anslutningarna för användare som deltar i piratkopieringsplattformen" upptäckas. Och här ligger problemet.

Från den information som gjorts tillgänglig verkar LaLiga inte ha någon aning om vilka dessa användare är. Det verkar som om LaLiga har IP-adresserna för kortdelningsservrarna, men den har ingen aning om de IP-adresser som används av de som har åtkomst till dessa servrar.

Det verkar leda till en anmärkningsvärd slutsats; IP-adresser är vanligtvis utgångspunkten för de flesta anklagelser om intrång online. Rättighetsinnehavare matchar kända intrång med IP-adresser själva och flyttar sedan till ISP:er i hopp om att matcha dessa IP-adresser med verkliga identiteter. I det här fallet har LaLiga IP-adresserna för servrarna, men har inga IP-adresser för användarna.

Det betyder nödvändigtvis att inga överträdelser har matchats till någon användares IP-adresser. Den stora frågan är om LaLiga har några som helst bevis som visar att någon kund hos någon ISP har gjort något fel. Den har inte deras IP-adresser, så mycket är säkert.

Låt oss fiska

Enligt rättegångshandlingarna kan den information LaLiga vill att ISP:erna ska lämna ut härledas från information som LaLiga har till hands. Informationen erhölls från kortdelningsservrar, inklusive IP-adresser och portar. Så här förklaras det i beställningen (juridiska villkor som inte är relaterade till tekniska frågor har tagits bort)

La Liga tillhandahåller i sin begäran IP-adresserna och porten för servrarna, samt tidpunkten för begäran, data som har erhållits legitimt. Med dessa startdata är det möjligt, efter att ha utfärdat kravet i art. 256.1.11* LEC till de internetleverantörer som anges i begäran, för att slutföra identifieringen av användarna av deras tjänster som deltar i systemet...

Det verkar bara leda till en slutsats. LaLiga har IP-adresserna, portdetaljerna och eventuellt annan information relaterad till kortdelningsservrarna, men kan arbeta utifrån antagandet att användare av de fem ISP:erna hade tillgång till dessa servrar vid specifika tidpunkter, men har inga bevis för att bevisa det – än.

Om så faktiskt är fallet, och det inte finns någon extra dimension i detta som inte har avslöjats eller som döljs, kan LaLiga göra något som vi vet aldrig har gjorts tidigare.

Domstolsbeslutet verkar kräva att de fem internetleverantörerna ska gå igenom sina IP-adressloggar – inte för att identifiera namn och adresser på abonnenter bakom kända/misstänkta intrångsskyddade IP-adresser – utan för att identifiera själva intrånget.

När ISP:erna matchar kortdelningsserverns IP-adresser med IP-adresser som visas i abonnenternas aktivitetsloggar, kan det vara första gången som några bevis på potentiella intrång har dykt upp mot någon användare i det här fallet hittills.

Det kan finnas andra förklaringar men med veteranen för fildelningsförsvarsadvokaten David Bravo som postar memes till X, kanske han redan räknar pengarna.

bättrekalldavid

plats_img

Senaste intelligens

plats_img