Zephyrnet-logotyp

Stämma DEA för att få Weed legaliserat – Hur DEA riggade spelet för att hålla cannabis olagligt under de senaste 54 åren

Datum:

DEA stämde för legalisering av marijuana

Drug Enforcement Administration (DEA) framställs ofta i populära medier som en tapper polisstyrka som är dedikerad till att bekämpa drogkarteller och hålla våra gator säkra från farliga olagliga ämnen. Bilder på orädda DEA-agenter som genomför dramatiska räder och byster fyller filmer och TV-program och formar allmänhetens uppfattning om denna mäktiga statliga myndighet.

Men bakom denna noggrant utformade fasad döljer sig en mer oroande verklighet. DEA fungerar som sin egen kvasi-regering och har en enorm makt över själva definitionen av vad som utgör en olaglig drog. Med sina egna utsedda domare och i stort sett okontrollerad auktoritet fungerar DEA som den yttersta grindvakten och avgör vilken ämnen anses godtagbara för medicinsk forskning och som är överlämnade till brottslighetens skuggsfär.

Under DEA:s godtyckliga schemaläggningssystem förblir cannabis stadigt förankrat som ett Schedule I-läkemedel, vilket betecknar "ingen accepterad medicinsk användning och en stor risk för missbruk." Denna klassificering kvarstår trots en växande mängd vetenskapliga bevis och otaliga patientvittnesmål som vittnar om den terapeutiska potentialen hos marijuana för ett brett spektrum av tillstånd. DEA:s oförsonlighet i denna fråga har skapat en absurd situation där bioteknikföretag försöker bedriva legitim forskning om medicinska tillämpningar av cannabis, måste navigera i en bysantinsk byråkratisk process etablerad av just den byrå som envist vägrar att erkänna växtens medicinska värde.

Men även för de oförskämda företag som är villiga att vada genom DEA:s regulatoriska morass, är vägen till att forska om denna "mycket farliga drog" fylld av oförklarliga förseningar, ogenomskinligt beslutsfattande och till synes oändliga hinder. Berättelsen vi kommer att undersöka idag avslöjar den sanna naturen och syftet med DEA, en byrå som verkar mer intresserad av att vidmakthålla det misslyckade kriget mot droger än att underlätta vetenskapliga framsteg och medicinska framsteg. I takt med att bevisen ökar och den allmänna opinionen förändras, blir det allt tydligare att det kan vara dags att seriöst ompröva DEA:s roll i vårt samhälle och om denna oansvariga institution förtjänar att behålla sitt strypgrepp över medicinens framtid.

Fallet med MMJ BioPharma Cultivation Inc. kontra Drug Enforcement Administration (DEA) fungerar som ett gripande exempel på myndighetens obstruktiva och kontraproduktiva inställning till medicinsk forskning. MMJ BioPharma, ett Rhode Island-baserat biotekniskt läkemedelsföretag, har strävat efter att utveckla cannabisbaserade läkemedel som potentiellt skulle kunna revolutionera behandlingen av försvagande tillstånd som multipel skleros och Huntingtons sjukdom. Dessa ansträngningar är i linje med den växande trenden av cannabisbaserade läkemedel, exemplifierat av det banbrytande FDA-godkända läkemedlet Epidiolex, som har gett hopp och lättnad till otaliga patienter som lider av svår epilepsi.

Emellertid har MMJ BioPharmas ädla strävan efter vetenskapliga framsteg mötts av en rad oförklarliga vägspärrar och byråkratiska hinder som byggts upp av DEA. Under 2018 ansökte företaget plikttroget om de nödvändiga licenserna för att odla marijuana för forsknings- och utvecklingssyften, ivrigt i väntan på möjligheten att påbörja kliniska prövningar som skulle kunna ge livsavgörande behandlingar. Trots att MMJ BioPharma noggrant följt DEA:s komplicerade ansökningsprocess, fann sig MMJ BioPharma instängd i en till synes oändlig cykel av förseningar, förvirring och stenmurning.

Företagets stämningsansökan mot DEA målar upp en oroande bild av en byrå som är mer intresserad av att behålla sitt järngrepp om drogförbud än att underlätta vetenskapliga framsteg. MMJ BioPharma hävdar att DEA upprepade gånger misslyckats med att hålla lagstadgade tidsfrister, försummat att lämna in företagets ansökan till det federala registret inom den erforderliga tidsramen och gav undvikande eller motsägelsefulla svar på förfrågningar om statusen för deras registrering.

Detta beteendemönster tyder på ett medvetet försök att hindra och avskräcka forskning om den terapeutiska potentialen hos cannabis, snarare än en i god tro försök att reglera och övervaka processen.

DEA:s agerande, eller bristen därav, har inte bara hindrat MMJ BioPharmas förmåga att bedriva livsviktig forskning utan har också haft en djupgående inverkan på livet för otaliga patienter som potentiellt skulle kunna dra nytta av utvecklingen av dessa innovativa mediciner.

Byråns oförsonlighet har i praktiken dömt dessa individer att fortsätta lida och nekat dem tillgång till potentiellt livsförändrande behandlingar som kan förbättra deras livskvalitet och erbjuda hopp där traditionella terapier har misslyckats.

Dessutom väcker DEA:s uppenbara ignorering av den vetenskapliga processen och dess bristande transparens i beslutsfattandet allvarliga frågor om myndighetens verkliga motiv.

Snarare än att agera som en opartisk tillsynsmyndighet styrd av bevis och allmänintresset, verkar DEA prioritera sin roll som grindvakt och svartsjukt bevaka sin makt att diktera vilka substanser som anses vara acceptabla för medicinsk användning. Detta tillvägagångssätt kväver inte bara innovation och hindrar medicinsk vetenskaps framsteg utan undergräver också de grundläggande principerna för ett fritt och öppet samhälle.

När MMJ BioPharmas rättsliga kamp mot DEA utvecklas, fungerar den som ett mikrokosmos av den bredare kampen mellan dem som försöker utnyttja cannabisens terapeutiska potential och en förankrad byråkrati som är inriktad på att upprätthålla status quo. Frågan som skymtar är: om DEA är portvakten, vem äger herrgården? Vem drar verkligen nytta av byråns oförsonlighet, och vilka intressen tjänar det för att hålla portarna till medicinska framsteg så hårt stängda?

Drug Enforcement Administration (DEA) framställs ofta som en ädel byrå dedikerad till att skydda den amerikanska allmänheten från plågan av illegala droger. Men en djupare granskning av byråns historia och agerande avslöjar en mycket mer oroande verklighet. För att till fullo förstå DEA:s verkliga roll måste vi först fördjupa oss i dess ursprung och den rättsliga ram som gav den så omfattande befogenheter.

Innan inrättandet av lagen om kontrollerade ämnen (CSA) var DEA en annan byrå som drevs av den ökända Harry J. Anslinger, en man vars namn är synonymt med drogförbudets rasistiska och främlingsfientliga rötter. CSA, som undertecknades i lag av president Richard Nixon 1970, kodifierade ett system som i huvudsak gav den "officiella läkemedelsindustrin" monopol på produktion, distribution och tillverkning av "godkända" läkemedel. Varje substans som faller utanför denna snäva definition skulle betraktas som "smuggling" och föremål för stränga straffrättsliga påföljder.

Under denna nya regim fick DEA två primära funktioner: att fungera som upprätthållande av Big Pharmas intressen och agera som grindvakt för att skydda deras monopol. Byrån fick befogenhet att bestämma läkemedels rättsliga status och i praktiken bestämma vilka substanser som skulle tillåtas generera vinster för läkemedelsföretag och vilka som skulle förpassas till den svarta marknaden.

Dessutom var DEA beväpnat med vapen och befogenhet att förfölja och arrestera dem som vågade utmana detta monopol, för att säkerställa att inga konkurrenter kunde hota de etablerade spelarnas dominans.

Fallet med MMJ BioPharma illustrerar perfekt DEA:s verkliga prioriteringar. Detta biotekniska läkemedelsföretag arbetar outtröttligt med att utveckla ett cannabisbaserat läkemedel som potentiellt kan förbättra livet för otaliga patienter som lider av tillstånd som multipel skleros och Huntingtons sjukdom. Deras banbrytande arbete hotar dock att störa vinsterna för vissa läkemedelstillverkare som för närvarande marknadsför läkemedel för dessa tillstånd.

Istället för att ta till sig potentialen för medicinska framsteg, har DEA istället kastat upp otaliga byråkratiska vägspärrar, begravt MMJ BioPharma i en labyrint av byråkrati och administrativa hinder utformade för att kväva innovation och skydda status quo.

Detta uppenbara hinder för vetenskapliga framsteg avslöjar DEA:s sanna lojalitet. Istället för att prioritera det amerikanska folkets hälsa och välbefinnande verkar byrån vara mer angelägen om att skydda Big Pharmas intressen.

Genom att neka företag som MMJ BioPharma möjligheten att forska och utveckla potentiellt livsförändrande mediciner, nekar DEA effektivt patienter tillgång till säkrare, mer effektiva behandlingar som dramatiskt kan förbättra deras livskvalitet.

Det blir allt tydligare att DEA:s roll som "beskyddare" av folkhälsan inte är mer än en fasad. Bakom stängda dörrar verkar byrån som en förlängning av läkemedelsindustrin och använder sina enorma befogenheter för att upprätthålla ett monopol som prioriterar vinster framför människor.

När amerikaner fortsätter att kämpa med de förödande konsekvenserna av opioidepidemin och begränsningarna av för närvarande tillgängliga behandlingar, är det dags att ifrågasätta om DEA verkligen tjänar allmänhetens intressen eller bara agerar som en väktare för de ekonomiska intressena för ett fåtal privilegierade . Endast genom att konfrontera denna obekväma verklighet kan vi hoppas att reformera ett trasigt system och säkerställa att patienters välbefinnande, inte läkemedelsföretagens slutresultat, är drivkraften bakom läkemedelspolitiken i USA.

Fallet med MMJ BioPharmas rättsliga kamp mot DEA tjänar som en skarp påminnelse om byråns sanna natur och den lömska roll den spelar för att föreviga ett trasigt system som prioriterar Big Pharmas intressen framför det amerikanska folkets hälsa och välbefinnande. Genom att uppföra oändliga byråkratiska barriärer och stenmura ansträngningar för att undersöka cannabisens terapeutiska potential har DEA visat sig inte vara en beskyddare av folkhälsan, utan snarare en väktare av en monopolistisk industri som tjänar på patienters lidande.

DEA:s agerande, eller rättare sagt dess passivitet, inför lovande vetenskapliga framsteg väcker allvarliga frågor om byråns legitimitet och dess plats i ett samhälle som stoltserar med principerna om frihet och individuell autonomi. Om medborgarna inte är fria att fatta välgrundade beslut om vilka ämnen de kan stoppa in i sina egna kroppar, då blir själva begreppet personlig frihet meningslöst. När en icke-vald statlig myndighet har makten att diktera vilka läkemedel som är acceptabla och vilka som är förbjudna, hävdar den effektivt äganderätten över det amerikanska folkets kroppar och hälsa.

Det finns ett ord för ett system där individer nekas kontroll över sin egen kropp, där deras fysiska autonomi är underkastad makthavarnas nycker: slaveri. Även om det kan tyckas hyperboliskt att åberopa en så laddad term, är verkligheten att DEA:s handlingar motsvarar en form av medicinskt slaveri, vilket nekar patienter rätten att få tillgång till potentiellt livsförändrande behandlingar och tvingar dem att förlita sig på ett begränsat utbud av ofta otillräckliga eller farliga läkemedel.

I ett verkligt fritt samhälle skulle DEA:s nuvarande form och funktion vara en anathema. Det är dags för amerikaner att kräva ett slut på denna tyranniska byrå och det förtryckande system som den upprätthåller. Endast genom att avveckla DEA och dess strypgrepp på medicinsk forskning och personliga val kan vi hoppas skapa en framtid där individers hälsa och autonomi respekteras, och vetenskapens potential att lindra lidande förverkligas fullt ut. Den klibbiga slutsatsen är att DEA, som den finns idag, är oförenlig med de grundläggande principerna om frihet och rättvisa. Det är en kvarleva från ett misslyckat krig mot droger, ett monument över specialintressens korrumperande inflytande och ett svek mot det amerikanska folkets förtroende. Det är dags att återta våra kroppar, vår hälsa och vår frihet från klorna på denna förtryckande institution.

STÄMMA DEA FÖR OGRASLAGAR, LÄS VIDARE...

STÄM DEA FÖR GRUESS

DEA SLAGDE MED EN ANNAN CANNABIS LEGALISERINGSVÄG!

plats_img

Senaste intelligens

plats_img