Zephyrnet-logotyp

En perfekt storm för maritim hållbarhet | Cleantech Group

Datum:

Maritim hållbarhet är en bred sektor som omfattar digitalisering och optimering av logistik, fartygsoptimering och elektrifiering, alternativa bränslen med låga och nollkoldioxidutsläpp, samt utkolning av hamnar och infrastruktur för generering och lagring av förnybar energi och produktion av alternativa bränslen, transport och lagring. Sjöfartsindustrin är en nyckelsektor för att uppfylla globala avkolningsmål — sjötransporter står för 80 % av den globala handeln och 3–5 % av de globala utsläppen.  

Den maritima sektorn anses vara en svårbekämpad industri på grund av dess tillgångstunga och fragmenterade karaktär, samordning mellan lokala, nationella och internationella aktörer, höga beroende av infrastruktur och reglering och rykte som långsamt anpassad och förnyad. Trots detta rykte mot innovation, upplever den maritima industrin för närvarande ett aldrig tidigare skådat momentum för hållbarhet och koldioxidutsläpp. 

Reglering och hållbarhetsmål driver efterfrågan på hållbara maritima lösningar 

Det finns flera nyckelfaktorer som bidrar till den ökande efterfrågan på hållbar maritim teknik. Noterbart tillkännagav Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) nyligen ett ambitiöst nytt avkarboniseringsmål: 20 % avkolning till 2030, 70 % till 2040 och 100 % till 2050. För att nå dessa mål måste rederier, hamnoperatörer och andra maritima aktörer börja minska utsläppen omedelbart.  

Nya och kommande bestämmelser som upprätthåller IMO:s mål sätter ytterligare press på sjöfartsaktörer att följa (t.ex. EU: s system för handel med utsläppsrätter, FuelEU Maritime, California At-Berth Regulation). Där regleringar inte har införts sätter företagens hållbarhetsmål, i synnerhet tonvikten på Scope 2 och Scope 3 utsläpp, press på globala rederier och flottoperatörer att minska utsläppen och anta hållbara metoder och tekniker.  

Innovatörer som tillhandahåller lösningar för utsläppsminskning och kostnadsbesparande 

Ett brett utbud av tekniska innovationer ger efterfrågan ägare (rederier, flottoperatörer, hamnar och logistikhantering) med lösningar för att stegvis minska utsläppen. Fartygsdesignoptimering (t.ex. Pascal Technologies), vindkraft (t.ex. Bound4Blue), automationslösningar (t.ex. Zeabuz), och logistik och routing (t.ex. BetterSea) optimeringsprogramvara kan uppnå ungefär 5-25 % bränslebesparingar och utsläppsminskningar. Framsteg inom dataanalys, AI och maskininlärningsmodellering samt fortsatt digitalisering av drift och logistik ger rederier och flottor verktygen för att noggrant övervaka och rapportera utsläpp.   

Vägspärrar för infrastruktur och teknik står i vägen för djup avkolning 

Även om interimistiska avkolningsmål kan uppnås med dessa optimeringstekniker och effektivitetslösningar, kommer att uppfylla de långsiktiga målen om 70-100 % avkolning endast att uppnås genom övergång på systemnivå till koldioxidfria bränslen och elektrifiering av fartyg och hamnar. Kritiska utmaningar står i vägen för denna branschomfattande övergång. På tekniksidan kommer effektivitetsförbättringar och kostnadsreduktion i förväg för nyckelteknologier som batterier, vätebränsleceller och elektrolysörer vara avgörande för att öka marknadsupptaget för batteri- och väteelektriska fartyg och fordon. 

Dikning av bunkerbränslen — Framtiden för koldioxidfria bränslen 

Nyckeln till det maritima avkolningspusslet kommer dock helt klart att vara alternativa bränslen. Den nuvarande industristandardlösningen, flytande naturgas (LNG) erbjuder endast upp till 25 % CO2 minskningar. Även om LNG kan vara en interimistisk lösning för att minska utsläppen, behövs bränslen utan koldioxid för att nå målen för avkolning 2040 och 2050 – de främsta utmanarna är e-ammoniak, e-metanol och grönt väte. 

Dessa syntetiska bränslen ger full avkolning och noll koldioxidutsläpp när de produceras med förnybar energi, även om betydande utmaningar står i vägen för ett omfattande marknadsupptag: 

  • Oöverkomligt höga produktionskostnader (på grund av höga kostnader för produktion av grönt väte, elkostnader, ytterligare produktionstekniker som Direct Air Capture (DAC) 
     
  • Tekniskt utmanande och kostsam transport och lagring (kryogen och/eller högtryckslagring) 
     
  • Låg energitäthet som kräver betydande lagringsutrymme 
     
  • Toxicitet, frätande egenskaper och säkerhetsproblem vid hantering och lagring 
     
  • Fartygskompatibilitet – dubbelbränslemotorer, framdrivningssystem och lagringsutrymme krävs 

För närvarande finns det ingen konsensus om framtiden bränslemixscenarier eller vilket bränsle som kommer att användas mest. De nyckelvariabler för vilka bränsle kommer att ta en dominerande del av den framtida bränslemarknaden kommer att vara tillgänglighet och produktion, kostnader och lösningar på tekniska utmaningar som transport och lagring.  

Innovatörer som t.ex Amogy (ammoniaksprickor), BeHydro (dubbelbränslemotorer), Hexagon Purus (vätelagring), och C2X (e-metanolproduktion) utvecklar lösningar på några av dessa utmaningar. 

Håll utkik efter… 

  • Ytterligare reglering för att uppmuntra och genomdriva avkarbonisering kommer att fortsätta att flytta nålen på utsläppsminskningar och antagandet av avkarboniseringsteknik 
     
  • Globala sjöfartsföretag engagerar sig aktivt i alternativa bränslen — dessa first movers har betydande marknadsinflytande genom att både investera i bränsleproduktionens värdekedjor och byta om sina flottor. Risken som first mover är hög, och shipping Corporates kommer att prioritera framtidssäkrade flottor när de överväger att byta flottor till ett framtida bränsle 
     
  • Subventioner för produktion av grönt väte och förnybar energi samt koldioxidskatter kommer att vara viktiga verktyg för att balansera de ökade kostnaderna för alternativa bränslen jämfört med konventionellt bunkerbränsle 
plats_img

Senaste intelligens

plats_img